Mamma, jag och Tjejvättern 2008/09

Nu har jag utmanat min mamma att cykla Tjejvättern nästa år eller kanske nästa år igen. Mamma själv vill inte och tror inte att hon klarar det men vi ska träna tillsammans vilket ska bli lite kul. Hon behöver komma igång med träningen plus att det blir roligare om man är två. Jag tror att hon klarar det, det är ju bara 9 mil. Hmm, efter 30 mil så känns plötsligt 9 mil som en eftermiddagspromenad. Haha.

Idag har mamma och jag beställt brudbuketten, bestämt vilken bordsdekoration vi ska ha och pratat med folket på Dunkers om hur borden och dukningen. Det går frammåt med andra ord. Vi var förbi Lerberget och solade våra bleka kroppar och åkte även till Råå och pratad med sömmerskan som syr upp tärnklänningarna. Fixat och donat med andra ord. Mamma känner sig oerhört stressad men jag är rätt lugn. Det ordnar sig alltid. Det jag oroar mig mest över är min klänning som hänger på en skör tråd. Den jag beställde blev inte bra så nu ska jag prova en annan som jag hoppas är tillräckligt lång bara. Ska till Ängelholm på tisdag med mamma och prova den. Tills dess ska jag ha hittat ett par skor också, hmm! Jag kommer iaf inte gå naken ner för altargången.

Imorgon kommer Feårest till Viken och vi ska mysa ordentligt med god mat och tänd brasa.

Hornbäck tur och retur med Lotte och Feårest

I somras åkte Lotte, Ulrika och jag till Hornbäck med pappas nya motorbåt. Det var lite nervös att åka in i hamnen och parkera. Hade inte kört båten, eller någon annan båt för den delen, och det var lite knepigt att navigera i hamnen men det gick bra.
Vi åt lunch på en mysig restaurang och åkte sedan tillbaka. På vägen hem ankrade vi nära kusten och badade och solade vi en stund. Det var verkligen en härlig eftermiddag som jag hoppas på att göra om igen nästa sommar då solen förhoppningsvis bjuder på mer likartade båtturer.

Oj, vad tiden går!

25 juli skrev jag senast här. Har varit lite trött på bloggandet och bloggar i största almänhet men nu är jag tillbaka, tror jag.

Det han kanske inte hänt så mycket sedan sist. Det största är ju möhippan som mina underbara brudtärnon organiserade så fantastikst bra att det inte finns ord för det. Men om den ska jag inte skriva nu, det tar jag sen när bilderna kommer. Det blir roligare så.

Om två veckor är det Lidingöloppet som är den sista etappen i Klassikern och jag är minst sagt nervös redan nu. Trodde att det skulle vara hur lungt som helst men så upptäckte jag att det finns spärrtider även på Lidingöloppet. Shit! Det gäller att kuta och inte sacka efter. Men mitt nya motto är ju " klarade jag Vasaloppet så klarar jag allt! " Jag ska springa tills benen trillar av och blodsmaken infinner sig.

Har varit ganska med att träna det senaste så jag hoppas på att inte må allt för dåligt dagen efter. Har inte tränat så mycket löpning som annan träning men på fredag siktar jag på att göra en långrunda i Pålsjö för att väcka kroppen.

To be continued....