I söndags befann jag mig på rosa moln. De visade Love Actually på tv och jag satt som bänkad i soffan. Det måste vara världens bästa romantiska film som någonsin gjorts, utan tvekan. I dryga två timmar satt jag som klistrad och drömde mig bort. Jag hade gjort vad som helst för att vara med i den filmen. Jag menar hångla med Hugh Grant eller Colin Firth på arbetstid plus att få betalt för det, vem tackar nej till det?
Tänk att få ha huvudet mellan dessa händer?
Man kan ju alltid hoppas på att det ringer på dörren en kväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar