Ankomst

Utsikt från receptionen.

3 dagar kvar

Jaha, då var det TRE dagar kvar till brölloppet och här sitter jag framför tv´n och tittar på Dirty Sanchez. Ett ganska roligt program tycket jag. Det är kul när folk gör idiotiska saker och speciellt kul är det om de gör illa sig ordentligt eller om det är äckligt. Sjuk humor, japp det har jag.

Idag har jag varit på Väla med Emelie, en av mina underbara brudtärnor, som har hjälpt mig med lite shopping. Om jag någonsin blir miljonär så ska jag se till att hon blir min personal shopper, eller ja, det är hon redan fast nu måste jag tänka på ekonomin och det behöver jag ju inte om jag är miljonär. Har varit och solat och ordnat med lite saker hemma, tvätt och sånt, det behöver också tas hand om.

Cf har mycket att göra på jobbet och verkar inte tåla stress så som jag tål det vilket kan vara lite frustrerande. Jag brukar bena ut vad det är som stressar mig och sedan ta en sak i sänder, det vikigaste först och sedan betar man av det för hand. Det blir oftast inte bättre för att man stressar och det är ju något som man brukar säga men det stämmer. Inom mitt yrke där jag ger diverse olika råttgift i människors blod blir det verkligen inte bättre om man stressar. Man kan snarare få MER att göra så därför väljer jag att ta det easy. Jag kan däremot stressa upp mig för olika saker så som att vara lite sen till ett tåg jag ska ta eller om jag bilen framför mig kör i 80 km/h på en 90väg. Varför ska livet vara logiskt?

Nu är klockan snart 24 och jag måste få sova lite.

Amelie - en stolt Svensk Klassiker

Ja, vad ska man säga? Nu tillhör man en av skaran svenska kvinnor, som genomfört en svensk klassiker. Om jag ska vara riktigt ärlig så känner jag mig lite tom, lite antiklimax över det hela. Har drömt om att genomföra klassikern sedan högstadiet och nu när jag verkligen genomfört den så känner jag mig tom. Visst är jag förbaskat stolt och jag kan inte låta bli att le när jag tittar på mina diplom och medaljer. Mest stolt är jag över Vasaloppet, utan tvekan. Alla de andra grenarna bleknar i jämförelse med 9 mil på skidor. Det finns dem som tycker Lidingöloppet är det mest plågsamma men det tycker jag var det näst lättaste. Tuffast var Vasan sedan Vättern därefter Lidingö och sist Vansbro. Det hela beror ju på vilken typ man är och hur man tränat och eftersom jag endast rullat på mina rullskidor 3 gånger innan jag begav mig upp till Sälen måste jag erkänna att det var idioti. Desto större var känslan när man kom upp på upploppet 20 min innan de stängde målet. Jag kommer inte att glömma den känslan på länge. Det var det mest underbara jag varit med om i hela mitt liv. Undrar vad som kommer att konkurera ut den i framtiden? Det får framtiden utvisa.

Jaha, vad ska man nu hitta på? Man måste ju ha ett mål att sikta på. Jag har redan utmanat mamma i Tjejvättern och det planerar jag att genomföra vare sig mamma vill det eller ej. Jag ska tvinga henne. Ett annat mål är Själland runt på cykel, lite dryga 30 mil, tror jag. Är även lite inne på multisport. Jag har kommit fram till att jag gilllar att vara ute i skogen, fast inte på längdskidor. Men att springa i terrängen, padla kajak, cykla mountain bike och lite annat kul, det är nog min grej. Vi får se vad det blir.

Nu är det fokus på kommande bröllop och bröllopsresa. Tänk när jag ligger på playan på Mauritius och bara har det skönt...tillsammans med min man.

Lidingöloppet-resultat

Startnummer:32037
Namn: Amelie Af Petersens
Född: 79
Klass: Lidingöloppet - K30
Förening/Ort/: Viken
Land: SWE
Placering: 1852

5,5 km 0.41.04
10 km: 1.14.51
15 km: 1.50.19
20,2 km: 2.41.29
25 km: 3.24.57

Mål: 4.05.10

Mamma, jag och Tjejvättern 2008/09

Nu har jag utmanat min mamma att cykla Tjejvättern nästa år eller kanske nästa år igen. Mamma själv vill inte och tror inte att hon klarar det men vi ska träna tillsammans vilket ska bli lite kul. Hon behöver komma igång med träningen plus att det blir roligare om man är två. Jag tror att hon klarar det, det är ju bara 9 mil. Hmm, efter 30 mil så känns plötsligt 9 mil som en eftermiddagspromenad. Haha.

Idag har mamma och jag beställt brudbuketten, bestämt vilken bordsdekoration vi ska ha och pratat med folket på Dunkers om hur borden och dukningen. Det går frammåt med andra ord. Vi var förbi Lerberget och solade våra bleka kroppar och åkte även till Råå och pratad med sömmerskan som syr upp tärnklänningarna. Fixat och donat med andra ord. Mamma känner sig oerhört stressad men jag är rätt lugn. Det ordnar sig alltid. Det jag oroar mig mest över är min klänning som hänger på en skör tråd. Den jag beställde blev inte bra så nu ska jag prova en annan som jag hoppas är tillräckligt lång bara. Ska till Ängelholm på tisdag med mamma och prova den. Tills dess ska jag ha hittat ett par skor också, hmm! Jag kommer iaf inte gå naken ner för altargången.

Imorgon kommer Feårest till Viken och vi ska mysa ordentligt med god mat och tänd brasa.

Hornbäck tur och retur med Lotte och Feårest

I somras åkte Lotte, Ulrika och jag till Hornbäck med pappas nya motorbåt. Det var lite nervös att åka in i hamnen och parkera. Hade inte kört båten, eller någon annan båt för den delen, och det var lite knepigt att navigera i hamnen men det gick bra.
Vi åt lunch på en mysig restaurang och åkte sedan tillbaka. På vägen hem ankrade vi nära kusten och badade och solade vi en stund. Det var verkligen en härlig eftermiddag som jag hoppas på att göra om igen nästa sommar då solen förhoppningsvis bjuder på mer likartade båtturer.

Oj, vad tiden går!

25 juli skrev jag senast här. Har varit lite trött på bloggandet och bloggar i största almänhet men nu är jag tillbaka, tror jag.

Det han kanske inte hänt så mycket sedan sist. Det största är ju möhippan som mina underbara brudtärnon organiserade så fantastikst bra att det inte finns ord för det. Men om den ska jag inte skriva nu, det tar jag sen när bilderna kommer. Det blir roligare så.

Om två veckor är det Lidingöloppet som är den sista etappen i Klassikern och jag är minst sagt nervös redan nu. Trodde att det skulle vara hur lungt som helst men så upptäckte jag att det finns spärrtider även på Lidingöloppet. Shit! Det gäller att kuta och inte sacka efter. Men mitt nya motto är ju " klarade jag Vasaloppet så klarar jag allt! " Jag ska springa tills benen trillar av och blodsmaken infinner sig.

Har varit ganska med att träna det senaste så jag hoppas på att inte må allt för dåligt dagen efter. Har inte tränat så mycket löpning som annan träning men på fredag siktar jag på att göra en långrunda i Pålsjö för att väcka kroppen.

To be continued....