Nykär

...i min underbara hund Villo som idag blir 12 veckor gammal. Tänk att jag nu för en gångs skull har en egen hund, eller, ja, det är inte min alldeles egna för då hade CF blivit ledsen.

Allting har gått bra och han är nästan rumsren. Det händer att han kissar lite på golvet kvällstid men nattetid kan han hålla sig. Tyvärr gnäller han väldigt mycket på nätterna så att jag inte kan sova och så var det i natt. Jag höll på att bli TOKIG. Det slutade med att jag fick lägga mid i soffan för att lugna honom. Vilken liten fegis. CF ska med honom till uppfödaren i eftermiddag för att gå på valpträff. Tyvärr missar jag det eftersom det är lönemöte på sjukhuset. Vi ska sätta ner foten ordentligt och låte påpeka att vi inte är nöjda med våra löner. Ingen på avdelningen har anmält sitt intresse så jag fåt ta tag i saken och gå på det. Jag tänker minsann inte vidarebefodra det till dem som inte är intresserade. På min avdelning verkar folk mest snacka skit och inte göra något konkret av det. Får se vad jag kan bidra med.

Ledig dag

Idag har jag en sådan dära dag som jag bara älskar. Jag är helt för mig själv, sovit till halv 12, det stormar ute och jag har lite saker att pyssla med här hemma. Ska bl.a. städa huset, tvätta, skriva tackkort och montera Ikeaprylar.

Naturligtvis ska jag även iväg och träna. Känns skönt att man kommit igång med det nu. Hoppas bara att det fortsätter i samma takt. Ska ta och ringa Richard, min krallige PT, och boka in ett träningspass.

Sugen på Vasan, hmm?

Tanken slår mig flera gånger om dagen. "OM jag inte skulle ta och anmäla mig till Vasan igen?".

Några sekunder efter påminner jag mig själv om hur det verkligen kändes under de 12 timmar och 15 min det tog att åka de förbannade 9 milen. Fast den känslan jag hade i kroppen de sista 9 kilometrarna längtar jag efter. Vilken lycka att komma till sista depån och veta att man endast har 9 km kvar och att det är nerförs nästan hela vägen. Jag tror inte att jag varit så lycklig i hela mitt liv som under den timmen. Det är nästan så att ruset sitter kvar ännu. Vilken underbar känsla det var att ställa sig i duschen och känna värmen sprida sig i kroppen, känna hur man sakta sakta tinar och mjuknar till. Stel som en pinne var jag och knappt kunde jag gå från målet till bussen bort till Moras skola och duscharna.

Jag längtar efter det lyckoruset igen det finns egentilgen bara ett sätt att få det tillbaka...men nä, tänk om jag inte skulle klara det? Äh, den tanken finns inte. Nu vet jag vad det innebär så det kan ju inte bli värre. Dessutom skulle jag ha en fördel i år. Jag skulle ta ut mitt SPANN! Haha.

2 gånger i veckan

Har fått min första stämpel i Satspasset. Om jag är duktig och tränar 2 gånger i veckan i 12 veckor så får jag en fiiin träningsväska. Jag är bra sugen på den och har länge varit i behov av en träningsväska. Lustigt egentligen, jag har det mesta i träningsväg men ingen ordentlig väska att ha träningspryttlar i. Jag kan inte hjälpa det, jag älskar att shoppa atteraljer för träning. Jag inbillar mig att det blir roligare och lättare att träna då. Fast roligast är det att träna när man känner sig i form och inte stupar efter uppvärmingen. Tänk om jag kunde få tillbaka den känslan? Skam den som som ger sig. Nu ska det tränas. Hoppas snart få använda mina nyinköpte spinningskor av märke NIKE...naturligtvis!

England

Under helgen som gick var CF och jag i England för att jaga fasaner. Jag fick ner 3 st medan CF träffade 15. Det var inte helt lätt och jag var lite frustrerad över att det inte gick bättre men man får väl träna lite mer.
Vi åkte över i fredags eftermiddag och åkte direkt till en middag hos familjen Collet. Jag hade inte ätit så mycket under dagen så efter 4 glas champagne var jag på bra humör. Lördagen fördrevs utomhus med bössan i handen och avslutades med lång lunch med alla inblandade. På söndagen shoppade vi lite innan vi åkte till min kusins pub för lunch med ett glatt gäng på nästan 20 pers. Kul att träffa släkten igen. Sen var det bara att stiga på flyget igen och vi var hemma i säng vid halv 2. Jag var lagom mör i knoppen på måndag morgon när klockan ringde 05.30.

CF, Rod (min kusins man) och farbror Calle från Australien

Dags att väcka musklerna igen

Snacka om att man är periodare. Hrä tränas det intensivt månaderna innan de olika klassikeretapperna och sen när sista etappen är genomföd så blir man helt plötsligt paralyserad. Förstår inte det. Innan behövde jag inte ett direkt Vasalopp som mål för att gå och träna men nu verkar all självdiciplin försvunnit. Kanske lämnade jag det på Lidingöloppets mållinje?

Nu i.a.f är det andra bullar som gäller. Nu ska jag köra igång med X2 på Sats med start på måndag. Har pratat med min trogna träningskompis Carro och vi har bokat in två dagar i nästa vecka. Får se om det blir en runda i Pålsjö också.

Idag är det torsdag och jag hade en bra dag på jobbet. Var nere en sväng på stan efter jobbet och hittade mig ett par spinningskor på Stadium som jag planerar att använda flitigt under vintern. Har länge gått och funderat på om jag inte skulle ta och investera i ett par och i eftermiddag slog jag till.

Pappa har åkt till England så mamma är ensam hemma ikväll. Ska över och mysa lite med henne.

Löften 2008

1. Leva som jag lär.
2. Sluta dagdrömma.
3. Jobba i Norge några helger.
4. Sluta riva på naglarna. (yeah right)
5. Umgås mer med vänner jag tycker om.
6. Börja skriva en bok.
7. Ta upp lerduveskytte under våren.
8. Skaffa hund och/eller katt.