Viken - Landskrona ToR

I fredags hade jag en ledig dag och kände trycket på mig att sticka ut med röda faran. På tio dagar är man ledig en och då har man inte så mycket val gällande cykelträningen. Det är ju bara så att det tar tid att träna inför en Vätternrunda och då är det fritiden som stryker med, tyvärr.

På förmiddagen var mamma och jag i Ängelholm och provade bröllpsklänning vilket egentligen gick ganska bra. Har nog hittat den klännning jag vill ha och den liknar ingen annan klänning som jag haft tidigare vilket känns lite kul. Men fy vad det var hemskt att prova en offwhitefärgad klänning i neonljus. Snacka om att man inte känner sig snygg. Blek, lite rödsprängd, rulltig och med ett hår som verkligen behöver klippas och slingas. Jag stirrade mig blind på min, enligt min egen uppfattning, hemska kropp och brydde mig inte ett piss om klänningen. Tänkte bara på hur jag i hela världen ska känna mig nöjd med mig själv, speciellt inför en promenad i altargången.

Så vi gick därifrån utan att ha beställt klänningen. Mamma var lagom glad!

När vi skulle köra hem åkte vi lite för långt och hamnade i Hyllinge, av alla ställen. Fråga mig inte hur vi lykades. Det var jag som styrde bakom ratten så det var väl mitt fel och inte mammas. Vi skrattade högt och styrde hjulen mot Helsingborg. Väl hemma var jag tvungen att tröstäta lite och efter det att ångesten och det dåliga samvetet satt sig in bytte jag om och satte mig på cykeln. Hade egentligen inget mål utan det var ångesten som fick styra. Den styrde mig hela vägen till Landskrona centrum!