3 down and 1 to go!

Vansbrosimningen är inget som jag tänker skryta med. Det var inte särskillt jobbigt, kallt eller påfrestande. Det var löjligt lätt. Och med det menar jag inte att skryta, det var verkligen lätt. Strömmen nerför var behaglig och jag simmade i min egen takt. Ulle och jag hade sällskap i vattnet hela vägen i mål och tur var det för det blev ganska långtråkigt att bara simma, simma och simma. Så kul är det inte.

Uppströms var lite mer kämpigt men inte allt för jobbigt. Det stänkte lite mer i ansiktet och det var mindre yta att simma på än vad det var nerströms. Folk kämpade för att komma före alla andra så man fick sig en spark här och var.

Säkerheten var enorm och välidgt imponerande. Medströms fanns det massor av läkarbåtar som hade koll på en och där fanns t.o.m en och en annan dykarbåt på stand by. Uppströms simmade man längs med en lytbrygga där det stod funktionärer var 10:e meter som satt nerhukade och tittade en jupt i ögonen medan man simmade. De hade verkligen koll på en. Nästan så att man hade velat testa dem, eller inte.

Väl i mål kämde Ulle och jag oss oförskämt pigga och hade spring i benen. Hämtade våra inlämnade kläder och hoppade över att köa till duscharna. Hade ändå blivit våta av regnet som öste ner. Vi vandrade bort till bilen istället och bytte om mitt på gatan. Det var otroligt skönt att ha varma kläder på sig.


Ombytet innan start skedde i uppsatta tält, ett för damer och ett för herrar. Det absolut stank vaselin när man steg in i det trånga tältet. Ulle och jag valde att inte smörja in oss i fettet utan nöjde oss med vårt naturliga. Det var ganska skönt att ha våtdräkt med det hade nog funkat utan också. Så nedrans kallt var det inte. 17.1 grader för att vara mer exakt. I vanliga fall hade jag aldrig satt min fot i 17 gradigt vatten. Det är ju för bövelen 10 gradet för kallt. Men med våtdräkt var det no problemas. Nu kanske man kan bada i havet utanför.


Snygg är fel ord att beskriva mig och alla andra som valde att simmma. Jag tror inte ens Claudia Schiffer hade varit snygg i en vit badmössa. Titta själv på bilderna och skratta. Borde sätta upp några på kylskåpet för att inte öppna det så ofta.


Vägen upp!


Vi körde upp i Ulles härliga TT och gjorde en roadtrip av det hela. Det tog ca: 8 timmar upp och det var ett nöje att sitta i bilen. I-poden varinkopplad och på högsta volym hela vägen upp. Väl i Jönköping valde vi att fortsätta norrut på den väg vi cyklat runt Vättern. Det kändes bra att sitta i en snabb bil och inte på en hård sadel. Stannade i Hjo och mindes pastan vi fick där. Fikade en stund och tog lite tönna bilder.


Via några grusvägar och genom frodig skog begav vi osss vidare och hamnade till slut på Lundsberg. Kändes sådär att vara där igen men det var kul att visa Ulle den berömda skolan.


Boende!


Bodde gjorde vi utanför Filipstad i en liten söt stuga som Ulle hittat via turistföreningen. Alla vandrarhem var uppbokade inför det stora simmarhelgen i Vansbro.

Middag åt vi på nått käppkinesiskt ställe i Filipstad och frukost till dagen efter handlade vi själva. Stuga var väldigt fin men den hade väldigt obekväma sängar, iaf den jag sov i. Tror att det var nervösitet och spänning som hindrade mig från min skönhetssömn. Trodde aldrig att natten skulle ta slut. Regnet öste ner och det smattrade ordentligt på taket. Tittade avundsjukt på Ulle flera gånger som sov som en prinsessa trots allt oljud. Tänk om man hade så lätt för att sova.

Hem!


Hemvägen gick smidigt och jag fick t.o.m köra en bit. Underbar bil, säger jag bara. Väl hemma var det att slänga sig i duschen och tvätta bort allt älvvatten. Skönt att lägga sig i sin egen säng, bara för att stiga upp 6 timmar senare för att jobba. Livet är tufft.