Snart simmar man kallt.

Ja, snart är det 8 juli och det innebär att man ska simma som en galning i frysande kallt vatten. Hmm, kan ju inte påstå att jag är så sugen på det. Det är liksom så tätt in på Vätternrundan som iofs känns som en evighet sedan jag cyklade. Jag är bra sugen på att cykla nästa år igen, fast ensam. Det är en speciell känsla att genomföra det ensam. Inte för att jag inte uppskattade Ulles nrävaro under de första 28 milen, det är bara lite speciellt att göra det själv. Jag vet, jag är inte frisk.

Köpte våtdräckt i veckan och jag borde egentligen gå ner till stranden och prova den och se hur det känns att simma i den. Hoppas att det inte kommer att bli allt för kallt. Jag har inte lust att smeta in mig i ullfett eller vaselin. Det kommer att gå lika bra som alla andra lopp jag ställt upp i.